Min omtänksamme arbetsgivare tycker det är bra att personalen har nära till träning. Därför köptes det in diverse träningsutrustning till arbetsplatsen. Denna utrustning används regelbundet av några stycken. Mest av min kollega Marcus och av mig. I vanliga fall på tisdagar brukar jag köra på spinningcykeln samtidigt med Marcus. Eftersom han skulle på ett mycket viktigt möte gick jag ner i källaren alldeles ensam för att genomföra ett drygt timslångt pass på cykel.
I min ensamhet satt jag och funderade över cykelturer till våren och sommaren. När jag i tanken befann mig på väg uppför Slimmingebacken hör jag en kraftfull ringsignal som upprepas ofta. BRANDLARMET!
Det blir till att hoppa av cykeln, rafsa ihop nycklar och andra tillhörighet och rusa ut. Där möttes jag av mycket förvånade kollegor och elever som undrade över min något svettiga klädsel. Ända till brandkåren kom kändes det som jag var den mest intressanta personen på skolgården.
Det som störde allra mest var att det var någon som lekt med brandlarmet. Förutom att sådant trams kostar en massa onödiga pengar för skattebetalarna i Malmö. Så blev mitt träningspass något kortare än planerat.
2 kommentarer:
Du skulle chansat, cykelrummet är väl en egen brandcell.
Jag sprang ju inte på första signalen!
Men jag visste ju att chefen för brandövningar inte fanns på skolan så jag vågade helt enkelt inte chansa.../Magnus
Skicka en kommentar