Enligt traditionen skall man stoppa något mellan benen på skärtorsdagen och ge sig iväg. En del stoppar en kvast mellan benen, jag tog Bianchin. I nästan sommarklädsel gav jag mig iväg. Stundom med livet som insats. Att bilister har så otroligt bråttom är för mig en gåta. På vägen mellan Gislövs by och Dalköpinge kyrka kunde cykelturen avslutats för min del. Med en marginal på cirka en halv meter, kändes det som, kom en bil i full fart mot mig på min planhalva. Det var otäckt!
Desto roligare var det när jag blev omkörd av en traktor vid Gylle och låg bakom den fram till Alstadrondellen. Killarna i traktorn pressade den så mucket det gick dvs 38 km/h. Inga problem att följa.
Upp mot Minnesberg idag igen och inga förföljare. Den backen börjar kännas riktigt angenäm.
Hemfärden gick på nytt via Tegelberga och ner mot Simremarken. Det blev 47km.
När jag kom hem fick jag besök av min leverantör av prylar. Ken kom med en del grejor jag beställt. Han var lite irriterad över att han inte hade möjlighet att cykla idag.
Idag kördes det med vita strumpor av respekt för cykelsporten. Huruvida knävärmare eller knickers är respektfullt får andra avgöra. Varmt och skönt om knäna är det!
1 kommentar:
De vita strumporna var ju vackra, men behåringen på vaden ser ju för bedrövligt ut.
Skicka en kommentar