Solskenstur!

Så här nöjd var jag när jag vunnit bergspriset i Slimminge.

Det var uppställning klockan 8 utanför dagiset. Dagens största problem innan uppställning var angenämt. Vad för kläder skulle jag ta på mig. Gårdagens varma vårväder var aviserat i dag också. Jag valde nog ganska bra. En tunnare tröja under jackan och även skoöverdragen fick vara på.
Fem tappra dök upp vid dagiset. Med nyservad cykel kände jag mig på hugget. Ken har ju en liten cykelbutik hemma i sitt hus, som jag nyttjat. En del lystna blickar kastades mot Rickards sprillans nya Giant. En cykel med så mycket carbon man kan tänka sig!
Vi gav oss österut för att hämta upp Battaglin-Staffan i Böste. Därefter rullade vi mot Beddinge för att sätta kursen mot Slimminge. Vädret var gott och de glada tilropen i klungan var många. Stämningen var på toppen. Staffan vek av i Skurup, han sa att han inte kände sig riktigt mogen för Slimminge. Vid Johannamuseet hade de glad tillropen tystnat och de var nu bara fyra sammanbitna som trampade på. Henrik och Rickard hade informerat sällskapet om sitt hälsotillstånd, ett tag lät det som ett gäng pensionärer med alla krämpor. Rickard hävdade att hans skulle vara försiktig med sitt nyopererade knä i backen. Trots det lägger han in en rökarattack vid backens fot. Jag tror han hittade oanade krafter i carbonet. Attacken varade inte särkilt länge. Jag var snart i kapp och kände flåset från Ken i nacken. Jag malde på med bra kadens och vann Slimmingebacken för första gången i år.

Ken kämpar på sista turen med sin Giant, den skulle gå vidare i cykelvärlden under lördagen.



Rickard har fått upp Carbon-Gianten till toppen av Slimminge strax före Henrik.


Hemvägen från Skurup gick på de små trevliga och backiga vägarna över Gärdslöv och Hönsinge. Det var dock inte alla som tyckte så. Jag kände mig pigg i benen och såg det inte som något bekymmer att ha de andra på rulle.
Det blev en runda på 82 km i ett riktigt trevligt vårväder med ny kedja och klockrena växlingar.