Långlördag

Vildsvinssafari utanför Anderslöv

Henrik funderar på vem som bor på toppen av Slimmingebacken-

Christer sköter underhållningen innan vi blev två grupper.

Magnus på toppen av Slimmingebacken.


Idag fanns ambitioner och intentioner att få ihop en runda längre än 100km. Henrik och Ken mötte upp vid dagiset och färden ställdes österut. Henrik hade bestämt träff med Christer och två killar till vid Smygehus. De båda smygekillarna hade snygga cyklar, en röd Battaglin och en Columbus med Ultegra grejer. Med vinden i ryggen rasslade kilometrarna i väg.
Christer skulle till Malmö för att kolla sonen som skulle spela fotboll, så han tyckte att vi skulle köra mot Abbekås, vidare mot Skivarp, Skurup och mot Romeleåsen. Så blev det också. Att ha med Christer i en cykelklunga är mycket underhållande. Det finns människor i min omgivning som tycker att jag pratar mycket. Jag framstår som ganska tystlåten jämfört med Christer. Ständig glada tillrop och alltid en gammal cykelanekdot att berätta. Begreppet skrattfest kan definitivt användas på en cykeltur tillsammans med honom.
De två smygekillarna och Ken vek av i Skurup, medan vi som var kvar satte kurs mot Slimmingebacken. Det var rekordtidigt på säsongen för min del. Slimmingebacken kräver ju en del av en cyklist. Henrik trodde att jag låg bak och taktikkörde genom byn innan backen. Lite rätt hade han nog. Väl i backen var det dock Henrik som vann upp. Dock låg jag nästan på hans bakhjul. Det kändes ganska skönt att ha kört uppför utan att känna sig helt utmattad. Detta var ett av få tillfällen som Christer inte snackade under rundan. Han sa att han pratar helst i utförsbackar ;-).
Färden ställdes sedan mot Stenberget, Häckeberga och Hässleberga. Det var ganska skönt att cykla inne i skogen eftersom vinden började att ta i och låg mot.
Det var ganska bra tryck i pedalerna mot Hässleberga. Här vek Christer av mot Klågerup för att ta sig mot Malmö.
Henrik och jag gav oss söderut mot Sturup. Nu började båda känna av längd och backar. Det var ganska sega mil från Sturup och hem.
Vi gjorde dock ett litet stopp strax söder om Anderslöv. Precis vid vägkanten stod en vildsvinsgalt och åt. Ett skräckinjagande djur med sina stora betar. När vi tittat på galten en liten stund kom vi på att ett vildsvin springer nog ganska snabbt och våra ben var inte riktigt på hugget för en spurt orsakat av ett uppretat vildsvin så vi trampade på den sista biten hem genom blåsten på Söderslätt.
En bra och kul cykeltur där mätaren stannade på 106 km.