Lördagsrunda till Ystad

Lördagsmorgonen startade även denna gång med en träff med Ken och Henrik. Henrik hade koll på att Battaglin-Staffan och Columbus-Henrik stod och väntade i Smyge. Färden gick österut. Nattens regn gjorde att det fälldes några syrliga kommentarer om skärmlösa cyklar, som vanligt låtsades jag inte höra. I Smyge mötte vi Staffan som gjorde sig redo. Vi skulle dock vänta in ytterligare en cyklist. Giant-Patrik. Han kom med både bil och cykel. Intressant kombination.
Vi trampade på bra österut. Gynnsamt väder och ingen trafik. För min del kändes det skönt efter veckans kraftiga förkylning att hålla ett behagligt "snacketempo".
Columbus-Henrik som var ute på sin andra runda för året började tycka att han drog ner på tempot. Vid infarten till Ystad beslöt vi att dela på oss. Columbusen vände hemåt och resten tänkte köra varvet genom Ystad för att jaga ikapp honom innan Beddingestrand.
På något underligt vis drevs tempot upp rejält och den fem man starka klungan var fast beslutsamma att fånga in honom.
Dagens enda bergspris var Monte di Statoil i Ystad. Ken drog en chansning vid rondellen vid backens fot och ryckte. Det skulle han inte gjort. Jag tog ganska snabbt in på honom och betraktar mig därför som dagens bergsprisvinnare ;-).
Det är en ganska häftig känsla att jaga någon som man vet ligger en bit före, men samtidigt veta att man kan fånga in cykeln.
Henrik och jag skötte farthållningen och i det vackra vårvädret trummade vi på ganska bra. Några gånger flämtades det till bakom oss att slå av lite. Jag tror det var Ken som ville få utrymme för sina berömda spurtförsök. Målet att fånga in Columbus-Henrik innan han var hemma lyckades precis. Utanför Granhyddan i Beddinge hade vi fångat den vita jackan!
En härlig cykeltur i ett bra väder och bra sällskap. Mätaren stannade på 87km.

Långlördag

Vildsvinssafari utanför Anderslöv

Henrik funderar på vem som bor på toppen av Slimmingebacken-

Christer sköter underhållningen innan vi blev två grupper.

Magnus på toppen av Slimmingebacken.


Idag fanns ambitioner och intentioner att få ihop en runda längre än 100km. Henrik och Ken mötte upp vid dagiset och färden ställdes österut. Henrik hade bestämt träff med Christer och två killar till vid Smygehus. De båda smygekillarna hade snygga cyklar, en röd Battaglin och en Columbus med Ultegra grejer. Med vinden i ryggen rasslade kilometrarna i väg.
Christer skulle till Malmö för att kolla sonen som skulle spela fotboll, så han tyckte att vi skulle köra mot Abbekås, vidare mot Skivarp, Skurup och mot Romeleåsen. Så blev det också. Att ha med Christer i en cykelklunga är mycket underhållande. Det finns människor i min omgivning som tycker att jag pratar mycket. Jag framstår som ganska tystlåten jämfört med Christer. Ständig glada tillrop och alltid en gammal cykelanekdot att berätta. Begreppet skrattfest kan definitivt användas på en cykeltur tillsammans med honom.
De två smygekillarna och Ken vek av i Skurup, medan vi som var kvar satte kurs mot Slimmingebacken. Det var rekordtidigt på säsongen för min del. Slimmingebacken kräver ju en del av en cyklist. Henrik trodde att jag låg bak och taktikkörde genom byn innan backen. Lite rätt hade han nog. Väl i backen var det dock Henrik som vann upp. Dock låg jag nästan på hans bakhjul. Det kändes ganska skönt att ha kört uppför utan att känna sig helt utmattad. Detta var ett av få tillfällen som Christer inte snackade under rundan. Han sa att han pratar helst i utförsbackar ;-).
Färden ställdes sedan mot Stenberget, Häckeberga och Hässleberga. Det var ganska skönt att cykla inne i skogen eftersom vinden började att ta i och låg mot.
Det var ganska bra tryck i pedalerna mot Hässleberga. Här vek Christer av mot Klågerup för att ta sig mot Malmö.
Henrik och jag gav oss söderut mot Sturup. Nu började båda känna av längd och backar. Det var ganska sega mil från Sturup och hem.
Vi gjorde dock ett litet stopp strax söder om Anderslöv. Precis vid vägkanten stod en vildsvinsgalt och åt. Ett skräckinjagande djur med sina stora betar. När vi tittat på galten en liten stund kom vi på att ett vildsvin springer nog ganska snabbt och våra ben var inte riktigt på hugget för en spurt orsakat av ett uppretat vildsvin så vi trampade på den sista biten hem genom blåsten på Söderslätt.
En bra och kul cykeltur där mätaren stannade på 106 km.

Ystad eller Genarp

Dagens stora bekymmer var om jag skulle cykla i riktning mot Ystad eller cykla norrut mot Bokskogen och Genarp. Den mycket svaga sydlíga vinden gjorde att jag bestämde mig för att cykla norrut. Det är betydligt roligare cykelvägar ditåt.
Vi Klörup och Svedala kom jag upp mot Bokskogen. Dagen till ära kryllade det av cyklister där. Jordfräsar blandat med landsvägscyklar. Det kändes riktigt bra i backarna och jag kände att jag kunde trycka till rejält utan att dra på för mycket mjölksyra.
Efter Hyby och den vanligtvis så sega backen i riktning Vismarlöv fick jag syn på två cyklister i backen. De pigga Hemborgska benen gjorde att jga drog på rejält. Det var en Trekcykel och en röd Wiliercykel. Dessa båda lämnade jag långt efter i backen. Dessutom hade killen på den röda cykeln färgmatchat strumporna med ramen. Röda strumpor. Vad säger stilpolisen om det?
Efter Assartorp gav jag mig vidare mot Sturup. Precis efter flygplatsen trodde jag att polisen var efter mig. En polisbil med blåljus och sirener kommer mot mig och svänger in cirka 15 meter framför mig. Min tanke var: Hoppsan man kanske inte får cykla här.
Dock visade det sig att den svängde in på två hjul på en liten skogsväg och försvann.
Hemvägen gick över Anderslöv och Böste. Mätaren stannade på 88 km.

Lördagscykling

SMHI lovade gynnsamma förhållanden för lördagen. En koll med Henrik visade att han var på hugget. Städning av hus, storhandling av mat avklarades snabbt på lördagsmorgonen. Vädret såg ok ut. Lite grått men i princip ingen vind. Kanonväder helt enkelt.
Smörjning av kedja,i med luft i däcken, klä på sig alla lager kläder. Vad händer när cykeln bärs ut på uppfarten. Jo, det börjar regna. Lite små irriterande droppar. Till en viss gräns går det ju att ignorera regnet.
Jag cyklade bort för att möta Henrik och i fullt samförstånd tyckte vi att det var acceptabelt väder.
Vi bestämde oss för att ge oss upp mot Anderslöv och vidare mot nordost. Vi trampade upp mot S. Åby. Där vi såg ett gäng CK Ringen cyklister med Visom-Patrik i spetsen. De hade fruktstund i byn. Henrik som cyklat en hel del med Patrik kände sig nog lite sugen på att slå följe med Ringen-gänget. Ända till det kom fram att de åkt ifrån några av sitt gäng.
Då valde vi att fortsätta på egen hand. Upp mot Anderslöv, vidare norrut mot Lemmeströ, Gärdslöv och Önnarp. Vägarna på detta håll är riktigt roliga att cykla. Ganska kuperat med lagom längd på backarna. Det kändes gott i benen och det märktes att 4-minuters intervallerna de senste veckorna gjort nytta. När vi kom ner mot 101:an igen fortsatte vi ner mot Källstorp och Klagstorp.
Jag tyckte att dagens runda kändes riktigt behaglig. Jag fick ihop knappt 6 mil på dagens runda.

Det kom ett paket

Det kom ett paket med posten. Mina nya cykelskor ett par Shimano SH-R300 snygga och prydliga med carbonsula. Jag är helt medveten om att jag därmed gör en ganska grov kränkning av min egen utrustning. Det finns ju en hel del fundamentalister i cykelvärlden som aldrig skulle drömma om att blanda Campagnolo och Shimano. Men riktigt sköna, snygga och till ett bra pris. Det blir snyggare till våren med vita strumpor till dessa skorna istället för de gamla svarta skorna.

Ännu ett skift i gruvan

För tredje dagen i rad satt man på spinningcykeln i källaren på jobbet. Jag och Marcus har ju slitit en del därnere under vintern. En del av våra kollegor tittar ner med jämna mellanrum. Jag tror att det är lite för att kolla så att vi inte bara pratar utan att vi faktiskt tränar.
Alla tre passen denna veckan har det körts intervaller 4 minuter hårdkörning och 4 minuter lite lugnare. De fyra minuternas hårdkörning medför ju en del mjölksyra i benen och tendens till blodsmak i munnen. När första minuten under vilan är över hinner en del av världsproblemen att avhandlas. I dag hade vi funderingar kring starttiderna på Vätternrundan. 3.10 för Marcus och 3.14 för mig. Christoffer överraskar oss lite med att ha sin starttid 4.22, precis lagom uppvärmning för att bli ikappkörd av snabbklungan 4.30. Sen antar jag att han tar en bra rulle där och får en behaglig resa runt sjön.
Vi får väl se om det inte går att samordna cyklandet på något vis. Christoffer och jag skulle nog kunna tänka oss titta på Marcus rygg ner till Gränna eller Jönköping i alla fall.
För övrigt väntar jag med spänning på ett paket från Håkan!

Trainercykling och fotbollstränare

Utecyklingen under de senaste två veckorna har i princip varit obefintling. Istället har trainern snurrat för högvarv. Den tillsammans med spinningcykeln på jobbet gjorde att jag kom upp i över 600 km i februari. Visserligen inomhus, men som Ulf Lundell sagt om han varit cyklist; Ett innecyklingspass är också ett cykelpass.

Dagen inleddes med att jag kände mig lite grann som José Morinhou. Jag hade nämligen hand om äldste sonens fotbollsträning. Sex- och sjuåriga pojkar är en utmaning för vilken tränare som helst. Dock valde jag en något enklare klädsel än vad Morinhou brukar ha.

Eftersom fotbollsträningen låg tidsmässigt mitt i bästa söndagscykeltiden fick det bli en dryg timme på trainern under eftermiddagen. Det får bli ändring på det till nästa helg. Just nu tycker jaf att den där trainern är ganska tråkig. Men om man kör med 4 minuters intervaller kan man i alla fall ta ut sig rätt rejält.
För övrigt håller bakdäcket fortfarande.