Januaricykling som härdar

Att ge sig ut med cykel i januari är det en del som kategoriskt undviker. Några väljer att ta bilen till affären istället för att cykla. En del väljer dock att ge sig iväg i stort sett oavsett väder.

Ännu en söndag träffade jag Henrik för att ge oss ut på en tur. Termometern visade en hel plusgrad. Vinden ungefär 8 m/s från sydost. Vi satte vårt mål mot Mossby. Längs kustvägen i riktning Ystad är det ganska bra att cykla om det blåser från ost. Då finns det en del platser med lä längs vägen. Vi cyklade ganska raskt i motvinden mot Mossby. Vinden var inte särskilt kul. Diset gjorde att det kändes som en cykeltur i DDR, det var bara doktorn med "vitaminer" som saknades.

Det som en sommardag kan göras på 50 minuter tog i dag drygt en timme, cykla tre mil till Mossby. Där gjorde vi ett litet stopp. Henrik sa något om att han såg inget genom sina glasögon. Det var någon som stänkt ner honom från en skärmlös cykel. Jag måste nog skaffa skärmar om jag skall ha något cykelsällskap i vinter.

I Mossby vände vi upp på 101:an och äntligen fick vi lite vind i ryggen. Vi körde på bra upp mot Tullstorp där vi vek av söderut igen. Genast blev det kämpigare i vinden. Men det var bara att bita ihop.

Vi tog oss tillbaka ner på kustvägen för att som vi trodde fortsätta ha vinden i ryggen på väg hem. Inte alls! Vinden hade vridit lite mot syd och istället fick vi en obehaglig kantvind som gjorde att efter Smyge valde vi att cykla på cykelbanan. Det skulle vi inte gjort. Henrik träffade en centimeterstor sylvass sten som Trelleborgs kommun använd som halkbekämpning. Denna sten borrade sig igenom Michelindäcket och punkteringen var ett faktum. Att byta slang en kylslagen söndag i snålblåsten är inget kul. Med stelfrusna fingrar fick Henrik på en ny slang och vi kunde ta oss de sista kilometrarna hem. Mätaren stannade på 66 km. En härdande dag i den skånska vintern.

Dramatisk träning

Min omtänksamme arbetsgivare tycker det är bra att personalen har nära till träning. Därför köptes det in diverse träningsutrustning till arbetsplatsen. Denna utrustning används regelbundet av några stycken. Mest av min kollega Marcus och av mig. I vanliga fall på tisdagar brukar jag köra på spinningcykeln samtidigt med Marcus. Eftersom han skulle på ett mycket viktigt möte gick jag ner i källaren alldeles ensam för att genomföra ett drygt timslångt pass på cykel.

I min ensamhet satt jag och funderade över cykelturer till våren och sommaren. När jag i tanken befann mig på väg uppför Slimmingebacken hör jag en kraftfull ringsignal som upprepas ofta. BRANDLARMET!

Det blir till att hoppa av cykeln, rafsa ihop nycklar och andra tillhörighet och rusa ut. Där möttes jag av mycket förvånade kollegor och elever som undrade över min något svettiga klädsel. Ända till brandkåren kom kändes det som jag var den mest intressanta personen på skolgården.

Det som störde allra mest var att det var någon som lekt med brandlarmet. Förutom att sådant trams kostar en massa onödiga pengar för skattebetalarna i Malmö. Så blev mitt träningspass något kortare än planerat.

Utepremiär

Det blev en ovanligt sen utepremiär i år. Trettonhelgens kyla gjorde att jag valde inomhuscykling. Höllentour är ett trevligt inomhus sällskap.
Idag var det dags att trotsa både vinden och de bitvis frostiga vägbanorna. Tillsammans med Henrik gav jag mig iväg över den sydskånska slätten. Vinden låg på rätt hårt från sydväst så vi valde att sätta målet mot Skanör.
Det var skönt att med jämna mellanrum krypa in på Henriks rulle och vila sig i snålblåsten. Dock skall man inte överdriva sin roll som tätman.
Precis när vi korsat E6 i Skegrie var det min tur att dra. Jag intog position, mötte ett par småflinande rullskidåkare men fortsatte de bestämda 2 minuterna. Jag blev mycket förvånad när jag vände mig om och såg Henrik ungefär 500 meter bak. Han hade vid övergången av E6 ställt sig upp på cykeln för att få kraft i pedalerna, den lokala halkan vid vägkanten gjorde dock att greppet var obefintligt och Henrik gled sakta men säkert ner i diket. Därav rullskidåkarnas flin.
Vägen ut mot Skanör är ju inte lika cykelvänlig längre. Det nybyggda busskörfältet gör att det blir lite trångt för oss som cyklar. Men det är alltid lika trevligt med de artiga näset-borna som vinkar så glatt när de blåser förbi med sina bilar.
Hemfärden från Skanör var riktigt behaglig i den fina medvinden. Mätaren slutade på lite drygt 60 km.

Inomhus cykling

Det är för bedrövligt att den skånska vintern skulle slå till med frost och minusgrader. Minusgraderna stör inte så mycket som frosten på vägarna. Utanför huset har asfalten varit ganska hal vilket gjort att årets första två träningspass har skett inomhus på trainern. Hustrun skakar uppgivet på huvudet varje gång trainern sätts igång. Under lördagen utstötte hon ett antal kommentarer till mitt träningssällskap. Vem tackar nej till ett träningspass tillsammans med Eddy Merckx? Nä, just det inte särskilt många. Låt vara att sällskapet bestod av den klassiska filmen "En söndag i helvetet". Den var ett utmärkt stöd i den annars något enformiga trainercyklingen. Tänk vilken utveckling dett skett inom materialet i cykelsporten. Dock fanns det ju en och annan skön design på cykeltröjor i filmen.

Cykelåret 2009

2008 cyklade jag runt Vättern på 9 timmar och 47 minuter.
Målet är att göra det fortare 2009. Eftersom starten är flyttad har man redna där tjänat ett par minuter. Genom en bättre kvalite på träningspassen kan jag förhoppningsvis kapa några minuter till.
Traditionsenligt inleds året med en dag för återhämtning.
Om vädret håller i sig bli årets första utepass i morgon. Annars är trainern redo för ett pass.