Eslövs Gran Fondo

Under en av vinterns cykelturer pratade jag och Henrik om att testa Gran Fondo i Eslöv. Sagt och gjort, vi anmälde oss och under lördagen var det dags. Jag hade hört en hel del om denna tävling. Tre gånger uppför Söderåsen, sammanlagt 137 km. Det känns respektfullt.
Lördag morgon blev jag hämtad klockan 6.00. Vädret såg inte så värst vänligt ut. Det blåste rejält och regnet hängde i luften. Vi lastade på cyklarna på bilen och åkte norrut. De sanna optimisterna tänkte: Det ljusnar nog lite norrut.
Knappast!

Med nyrakade ben och vita strumpor hämtade jag ut nummerlappen.
Precis innan Tomas Svensson släppte iväg starten kom det en rejäl skur som blötte ner oss uppifrån, de blöta vägbanorna de första milen gjorde cyklisterna blöta underifrån också. Det är lite lurigt att cykla när det är så blött. Förutom regnet var vinden inte så kul.

Vid rondellen upp mot Röstånga vinglade cyklisten framför Henrik till och Henriks hjul hakade i killen vilket fick till följd att Henrik kollade upp asfalten på nära håll. Han var hyfsat ok, och hoppade upp på cykeln. Det visade sig dock att cykeln inte var frisk. Precis vid ingången till första stigningen skulle Henrik lägga ner på lilla klingan. Jag hörde bara en smäll strax bakom mig. Hela växelföraren hade fått sig en rejäl smäll och fastnade i bakhjulet. Dagens cyklande var slut för Henrik.

Själv tappade jag den sympatiska klungan vi legat i och fick kämpa i ingenmansland ganska länge. Visserligen kom det ut en dansk från depån och tog rygg på mig. Men när jag på vägen upp mot Billesholm tyckte att han skulle gå upp och ta lite vind sa han bara: Jag ligger lige precis på mitt maximum.
Skitsnackande dansk. När vi kom till nästa Söderåsstigning vid Norra Vram såg han ett par cyklister längre upp i backen och stack, han sa inte ens tack för draghjälpen. Ernst-Hugo hade så rätt i "Riket",danskjävlar!

Vid Stenestad samlades det ihop en ganska bra grupp, ett tiotal cyklister som höll bra fart bort mot "Lotta på åsen". Tempot låg nog på en 35-40 hela vägen. Någon gång sjönk det en aning när det var tveksamheter i dragningen. Lotta på åsen spräckte dock den här gruppen. Jag hamnade ännu en gång i ensamhet.

Naturen gjorde att jag stannade till vid depån efter 99 km. Ett kort stopp där gjorde att jag fick häng på en riktigt bra grupp. Ett tiotal cyklister som även dessa höll omkring 35. Här behövde jag inte ens gå upp och dra. Jag bara låg med bakom och trampade. Riktigt trevligt.

Det är dock lite läskigt att se vilka chanser en del tar när det blåser från sidan. Killen som låg längst ut vid mittlinjen för att söka lä borde nog köpa en lott. Han vinglade till i vinden, touchade framförvarande cyklists bakhjul, fick ett mindre kast på cykeln och lyckades som tur var parera kastet. Annars hade han nog suttit bredvid Mrecedesstjärnan på skåpbilen som kom på andra sidan.

De sista milen in mot Eslöv kändes riktigt bra. Sluttiden enligt min klocka stannade på 4.28. Den officiella tiden på 4.32. Gran Fondo banan borde man köra i vackert väder också. Den bjöd på många trevliga vägar och ett varierat landskap.