Tidig cykling en söndag

Familjen Hemborgs söndagsmorgnar är ofta ganska korta. Så också denna söndag. sin vana trogen gjorde yngste sonen det tyska hoppet i pikstil ut från sängen vid halv sju rycket. Men en tallrik gröt och två koppar kaffe senare satt jag på cykeln. En underbar söndagsmorgon. Strålande sol, klarblå himmel och till en början ganska svag ostlig vind. Jag gav mig österut i min ensamhet. Målet var en två timmars runda eftersom det var fotbollsmatch med äldste sonen på förmiddagen.
På i princip folktomma vägar körde jag ut mot Mossbystrand, vinden tog i lite mer efterhand, men cyklingen flöt på. Benen kändes lite stumma efter gårdagens traktorjakt. När jag svängde in på 101:an fick jag vinden i ryggen och det flöt på snabbt och lätt. Vid Stora Beddinge bestämde jag mig för att köra ner mot kustvägen igen. Intressant var att i backen ner mot Skateholm fick jag motvind och kröp ner bakom styret. Trots att jag trampade så mycket jag orkade i nerförsbacken fick jag inte upp mätaren i mer än 32 km/h. Vinden hade tilltagit.
Hemfärden gick utan missöden trots att någon roat sig med att krossa glasflaskor på cykelbanan vid Smygehuk. Jag hann få ihop 70 km innan jag hastade i väg till sonens fotbollsmatch. Sonen gjorde en storstilad insats,han påminner lite om sidleds-Daniel i sitt spelsätt.

Lördagscykling

Ännu en strålande lördagsmorgon visade upp sig. Samlingen vid dagiset bestod av mig och Henrik. Carbonkillarna som brukar vara med hade tydlingen kört intervaller i går. Vi satte kurs österut. Det känns skönt att inte behöva ha på sig alla kläder i cykelgarderoben. Inga skoöverdrag, inga vinterbyxor, kortfingrade handskar och en väst istället för jacka. Hur skönt som helst. Vi mötte upp Staffan, Henrik och Palle vid hotellet i Smygehamn. Via Beddinge gav vi oss upp mot Skurup och lite nya vägar. Dagens bergspris var vid kyrkan i Hassle-Bösarp. Jag la in en rejäl ansats för att ta backen, men den höga ingångsfarten ( jag tittade på mätaren och den visade 51 km/h)straffade sig. Henrik tog backen, dock ganska knappt före mig.

Columbus-Henrik kommer ikapp övriga vid bergspriset

Strax efter bergspriset delade vi på oss. Staffan, Palle och Henrik vek söderut. Medan jag och Henrik körde norrut. Riktigt fina kuperade vägar var det. I det vackra vädret tryckte vi på rätt bra. Benen kändes starka och tempot skruvades upp. Det är en skön känsla när man känner att det finns tryck i benen och att sällskapet får dig att ge det där lilla extra som känns så gott i benen efter hemkomst.
Dagens roligaste var när Henrik såg en traktor på avstånd i S.Åby och sa: Skall vi se om vi kommer i kapp?
En riktigt rolig traktorjakt i 40-45 km/h tog sin början. När vi kom ikapp traktorn hade vi tänkt lite olika. Henrik trodde att vi skulle ligga på rulle och vila. Det trodde inte jag. Vi blåste om traktorn och fick ihop en riktigt bra runda på 75 km.

Påskcykling

Påskhelgen innebär en del åtaganden i form av umgänge med olika männsikor. Därför blev det vilodag på påskafton. Påskdagen däremot fick jag den stora äran att delta i carboncyklarnas påskmöte. Ken hade skruvat i hop sin carbon-giant på lördagen och Rickard har sin sen tidigare.
Vi gav oss upp mot Minnesberg och fortsatte mot Svedala. Jag valde att inte titta på carboncyklarna. Jag drog istället. Motvinden på slätten var stundtals brutal. Men det var bara att tugga i sig.
Ken vek av hemåt i Anderslöv medan Rickard och jag fortsatte österut i motvinden. Det kändes lite lättare när vi kom ner mot Skateholm och följde kustvägen hemåt.
Nere vid Handlaren i Gislöv tyckte Rickard att vi skulle se vem som var snabbast hem. Den sista kilometern fick jag upp en bra spurt och slog Rickard ganska lätt. Rundan blev 70 km.
Annandag påsk tyckte yngste sonen att vi skulle stiga upp 6.15.Det var han ganska ensam om. Fördelen var att jag kom iväg på en cykeltur redan vid halv åtta. På grund av diverse fotbollsmatcher under dagen blev cyklingen bara 51 km och en snitthastighet på 30.6 km/h Jag körde i rask fart längs med kusten österut och vek av upp mot Stora Beddinge. Sedan hemåt.
Jag passade även på att cykla bort till idrottsplatsen denna gång med cykelkorg och barnsadel på cykeln. Även sådana kilometrar räknas i cykla på jobbet tävlingen.
Nu blir det snart premiärbesök på nya Stadion i Malmö.

Hetsjakten fortsätter

Bianchin tittar på utsikten vid Mossbystrand

På jobbet har vi ju en tävling om vem som kan cykla längst. Det är ganska tätt i toppen. Veckans ledighet har gjort att det prioriterats vad som skall göras. Christoffer har kämpat på bra. Marcus valde till och med att stresscykla en timme igår. Idag registrerade jag mina 73 km och gick tillfälligt (?) upp i ledning.
Dagens tur gick österut mot Mossby, Skivarp och lite blandade småvägar. Riktigt behagligt i dag också.
Dagens reflektion: Om alla som säljer konst får sålt sina alster har vi ingen finanskris. Jisses vad många konstnärer det finns i trakten!

Lite suddig bild tagen under pavékörning vid Jordberga.

Blåkulla eller cykel

Enligt traditionen skall man stoppa något mellan benen på skärtorsdagen och ge sig iväg. En del stoppar en kvast mellan benen, jag tog Bianchin. I nästan sommarklädsel gav jag mig iväg. Stundom med livet som insats. Att bilister har så otroligt bråttom är för mig en gåta. På vägen mellan Gislövs by och Dalköpinge kyrka kunde cykelturen avslutats för min del. Med en marginal på cirka en halv meter, kändes det som, kom en bil i full fart mot mig på min planhalva. Det var otäckt!
Desto roligare var det när jag blev omkörd av en traktor vid Gylle och låg bakom den fram till Alstadrondellen. Killarna i traktorn pressade den så mucket det gick dvs 38 km/h. Inga problem att följa.
Upp mot Minnesberg idag igen och inga förföljare. Den backen börjar kännas riktigt angenäm.
Hemfärden gick på nytt via Tegelberga och ner mot Simremarken. Det blev 47km.
När jag kom hem fick jag besök av min leverantör av prylar. Ken kom med en del grejor jag beställt. Han var lite irriterad över att han inte hade möjlighet att cykla idag.

Idag kördes det med vita strumpor av respekt för cykelsporten. Huruvida knävärmare eller knickers är respektfullt får andra avgöra. Varmt och skönt om knäna är det!

Onsdag med olika cyklar

Onsdagen bjöd på olika typer av cykling. Yngste sonen som visat visst intresse för cykelsporten kommenderade den lediga pappan med orden: Den blå cykeln nu!
Vad gör man? På med hjälm och ut med barnet. Han lyckades dessutom riktigt bra med att få fart på trehjulingen.

Min egen tur blev en tur upp mot Minnesberg. Känns som jag cyklat där några gånger nu. Lite irriterad blev jag vid toppen. Jag hade tänkt göra som Marcus stanna vid skylten för att ta en bild. Efter att slått av på takten sista 100 meterna innan skylten såg jag två cyklister i backen bakom mig med bra fart. De kom ikapp, men jag kunde ju inte låta dessa båda herrar tro att jag inte orkade i backen. De drog på rätt bra nerför och upp mot Elinedal. Trots att mätaren visade på 35 km/h i backen bredvid 108:an höll jag utan problem deras fart. Jag hann till och med lägga märke till att den ene av cyklisterna hade svarta strumpor med eldsflammor på. Det känns lite tveksamt.

Med utsikt mot Minnesberg
Det blev en riktigt behaglig tur i mindre kläder än tidigare. Premiär utan långa byxor. Idag blev det korta med knävärmare.
53 km blev det totalt.

Måndag

Det vackra aprilvädret fortsätter. Idag var det riktigt bra väder igen. Jag tyckte att det var för fint för att låta cykeln stå inne.
Lite konstiga vindar. Nere vid kusten kändes det som rakt sydligt, men en bit upp var det sydost.
Jag körde en runda upp mot Fru Alstad och Anderslöv. Vad skall man annars göra en måndag med påsklov? I dessa delar av världen var jag ensam cykel bland vårbrukande bönder.
Efter Anderslöv prövade jag det berömda källartemat. 4 minuter max 4 minuter återhämtning. Det är mycket lättare på en inomhuscykel! I motluten valde jag att trycka på istället för att växla ner. Det blev ganska jobbigt att ta sig hem på det viset.
45 km fick jag ihop.

Söndagsrunda

Vädret var ganska okej när jag steg upp. En lugn och stillsam frukost med familjen och en genomgång av vad som stod på listan att göra gicks igenom. Helt plötsligt seglade cykeltur upp i topp på listan. Jag stack iväg ut på en till en början lugn och stillsam runda. Det var kyligare i vinden och framförallt mer vind idag än igår.
Jag trampade norrut upp mot Gylle och Haglösa. Det kändes lite i benen efter gårdagens Slimmingebacke, men jag ökade trots det trycket och styrde mot Minnesberg. Ibland vet jag inte riktigt vad som driver en när man cyklar ensam. Men något slags tokryck fick jag vid Minnesbergsbacken och trampade frenetiskt uppför backen. Enligt pulsklockan borde jga vara 36 år. Om man räknar maxpuls enligt formeln 220-åldern. Det kändes ganska bra att se att pulsen var 105 slag när jag rullat nerför backen. Efter Minnesberg gjorde jag mitt för att delta i rallyt till Tegelberga golfklubb. Varför har golfspelare alltid så otroligt bråttom till golfbanan?
Efter Tegelberga kom vinden snett bakifrån vilket gjorde att det var rikigt bra tryck hela vägen ner till kusten.
Ibland kan man pressa sig lite extra även om man cyklar ensam.
45 km fick jag ihop på 90 min.

Solskenstur!

Så här nöjd var jag när jag vunnit bergspriset i Slimminge.

Det var uppställning klockan 8 utanför dagiset. Dagens största problem innan uppställning var angenämt. Vad för kläder skulle jag ta på mig. Gårdagens varma vårväder var aviserat i dag också. Jag valde nog ganska bra. En tunnare tröja under jackan och även skoöverdragen fick vara på.
Fem tappra dök upp vid dagiset. Med nyservad cykel kände jag mig på hugget. Ken har ju en liten cykelbutik hemma i sitt hus, som jag nyttjat. En del lystna blickar kastades mot Rickards sprillans nya Giant. En cykel med så mycket carbon man kan tänka sig!
Vi gav oss österut för att hämta upp Battaglin-Staffan i Böste. Därefter rullade vi mot Beddinge för att sätta kursen mot Slimminge. Vädret var gott och de glada tilropen i klungan var många. Stämningen var på toppen. Staffan vek av i Skurup, han sa att han inte kände sig riktigt mogen för Slimminge. Vid Johannamuseet hade de glad tillropen tystnat och de var nu bara fyra sammanbitna som trampade på. Henrik och Rickard hade informerat sällskapet om sitt hälsotillstånd, ett tag lät det som ett gäng pensionärer med alla krämpor. Rickard hävdade att hans skulle vara försiktig med sitt nyopererade knä i backen. Trots det lägger han in en rökarattack vid backens fot. Jag tror han hittade oanade krafter i carbonet. Attacken varade inte särkilt länge. Jag var snart i kapp och kände flåset från Ken i nacken. Jag malde på med bra kadens och vann Slimmingebacken för första gången i år.

Ken kämpar på sista turen med sin Giant, den skulle gå vidare i cykelvärlden under lördagen.



Rickard har fått upp Carbon-Gianten till toppen av Slimminge strax före Henrik.


Hemvägen från Skurup gick på de små trevliga och backiga vägarna över Gärdslöv och Hönsinge. Det var dock inte alla som tyckte så. Jag kände mig pigg i benen och såg det inte som något bekymmer att ha de andra på rulle.
Det blev en runda på 82 km i ett riktigt trevligt vårväder med ny kedja och klockrena växlingar.