Sövde Triathlon

För några veckor sedan fick jag frågan från en pappa till en av Eriks kompisar: Du som cyklar så mycket borde väl ställa upp i Sövde Triathlon?
Pappan sa dessutom att hans placering från förra året var möjlig att slå.
Problemet är min simning, eller som Hans Chrunak skulle sagt: Han simmar inte, han badar!

Jag tänkte detta måste gå att genomföra. 400 meter simning är ju inte jättelång. 20 km på cykel känns däremot ganska kort. 5 km löpning är ok. Anmälan gjordes.

Jag har inte varit så flitig på att uppdatera bloggen sedan Vätternrundan, men träningen har rullat på. Flera riktigt bra cykelpass, varvade med ett flertal tidiga morgonrundor löpning och två simpass i badhuset gjorde att jag kände mig redo för Sövde. Jag hade ju även pratat en hel del med Henrik, som gjort ett flertal trathlon, om hur det går till.

Incheckning av cykel, uthämtning av nummerlapp och en liten löjlig badmössa, på med tidschip. Då såg jag att de flesta runt om mig började kränga på sig gummidräkter!. Tydligen blir man snabbare i vattnet om man har det på sig. Jag körde utan skyddsdräkt.
Vid starten såg det väldigt långt ut till bojen man skulle runda. Det gick ganska bra att springa de första meterna på botten. Sedan började simningen. I motvind och i bakvattnet av de som kan simma hamnade jag i mitt bröstsim. Jag kände mig ganska nöjd när jag rundat sista bojen och såg killen på stranden som samlade in de löjliga badmössorna. En kort löpning bort till cykeln ivrigt påhejad av familjen gjorde att det kändes ganska ok. 10.59 stannade klockan på efter simningen. Lite bättre än vad jag vågade hoppas på. 90:e plats av 105 startande var ju hyfsat för min del.



Växlingen till cykel gick väl ok. Det var lite lurigt att få på sig tröja och strumpor med blöt kropp. Väl ute på vägen trampade jag igång. Cykel är ju i min värld min bästa gren. Problemet är att viljan att trampa fort i början är större än förmågan efter simning och växling. Trots det gick det ganska bra. Jag cyklade om en hel del redan inne i Sövde på väg ut mot första vändpunkten. Det var bara tre stycken som cyklade om mig. Samtliga körde den långa distansen och alla tre hade cyklar som uppskattningsvis kostar mellan 40000 och 50000, så det kändes bra.

En bit innan vändning mötte jag Henrik, han såg stark ut. En stund senare mötte jag Jessicas kompis Lena, hon cyklade på en gammal Nishiki. Lena såg också stark ut.
Jag insåg att jag skulle kunna komma ikapp Lena. Vid vändningen fick vi också vinden i ryggen vilket gjorde att cyklingen flöt på riktigt bra. Lena kom jag ikapp strax innan Sövde. Genom byn ut till nästa vändpunkt var det lite störande trafik. Två bilar var jag tvungen att cykla om. Det ena var dessutom en polisbil. Men vad göra. Jag höll mig inom hastighetsbegränsingarna. Jag fick 34.55 på cyklingen, det var 23 tid.




Löpning på detta. Trots att jag medvetet cyklade på väldigt lätt växel sista kilometern, var det ganska tungt att ge sig ut i skogen vid idrottsplatsen. Trots vackra stigar och fint väder. Lena som jag cyklat om kom strax ikapp och förbi. Jag försökte ta rygg på henne med lyckades inte riktigt. Löpningen gick bättre när vi kom ut på asfalten. Vid vändpunkten såg att att avståndet till Lena började öka. Henrik hade också ökat på försprånget. Löpningen kändes dock ok efter ett par kilometer. Jag hade som mål att springa på 5 min per kilometer och lyckades med det. Tid på löpsträckan var 24.51.


Totaltiden blev 1.13.56 och en 53:e plats av 105 startande. Henrik kom 17:e och Lena gjorde en bra prestation och gick in på en 10:e plats i damklassen. Starkt jobbat!

Det värsta med dagen var att det var riktigt kul. Det är möjligt att det blir fler sådana här tillställningar. Jag har ju en hel del tid att kapa vid växlingarna och vid simning och löpning.

Vättern 2009

I fredags morse kom den svenska sommaren. När jag lastade i min cykel i bilen regnade det, när jag hämtade Marcus regnade det och blåste. Precis samma väder när Christoffer hoppade in i bilen. Trots det var det positiva tongångar. Marcus sa gång på gång att: Nu kan det inte finnas mer vatten i molnen. För en gång skull hade han lite fel.
Fredagens ihållande regn upphörde lite grann på natten. När vi lämnade Marcus föräldras hus i Motala för att ge oss ner vid starten stod jag med regnjackan i handen och tänkte: Skall du vara på eller ligga kvar?
Jag valde det första alternativet.

Vi cyklade ner mot start och målområdet. Det var lite hightech i år med storbildskärm och elektriska skyltar som talade om startgrupper. 3.14 gruppen visade sig innehålla en norsk cykelklubb som satte upp bra fart i det knappa ljuset. Jag la mig bakom dessa. Farten låg på runt 35 km/h ibland mer. Den första milen ångrade jag lite grann att jag hade på mig regnjackan.
SMHI hade dock förutspått att vid Ödeshög kunde det komma lite regn. Tänk vad rätt SMHI hade. Det jag inte visste var att SMHI kallar hela området från Ödeshög ner till Huskvarna för just Ödeshög. För som det regnade. Jag var väldigt glad för min nya regnjacka.

De norska cyklisterna trummade vidare i regnet och jag tänkte att man blir ju bara blöt engång så jag hängde på. Gyllene Uttern passerades efter 2 timmar och 4 minuter. Skulle det gå att komma under 9 timmar? Marcus hade ju sagt att jag borde ge det en chans.
Vid kontrollen i Gränna såg jag nästan ingenting, regnet hade lagt sig fint på glasögonen och dimman tätnade. Jag fortsatte ta rygg på norrmännen.

Vi Jönköping så upphörde regnet och norrmännen började köra ganska ryckigt de pendlade mellan 22 och 38 km/h. Jag valde att mala på i min egen takt. Backarna efter Jönköping kändes ganska bra. Jag hittade bitvis lite vettiga klungor, bitvis kände jag att en del tog rygg på mig utan att gå upp och dra.
Ett snabbt stopp i Fagerhult för att fylla på dricka och äta en bulle. 3 timmar och 58 minuter för 14 mil. 9 timmar fanns fortfarande inom räckhåll.

Efter Fagerhult gick det lite segt till en början. Dock hakade jag på en hyfsat bra grupp som dock splittrades inne i Hjo. Ännu en gång var det lite segt, men kilometrarna försvann sakta men säkert.

I Boviken gick jag in i depån och tryckte i mig den kulinariska höjdpunkten saltgurkor nersköljd mer flera muggar blåbärssoppa. Nu började jag bli lite bekymrad över 9 timmar för första gången.

Strax efter Boviken dök det upp en jätteklunga anförda av Lyngnens vänner. Det var säkert 100 stycken som satt med bakom de gula tröjorna. Farten passade mig utmärkt runt 34-35 km/h. Det kändes riktigt skönt att kunna följa med. Med bra fart rundades nordspetsen på sjön och den lilla vinden kom i ryggen de sista fem milen. Det blev lite utdraget vid Medevi mest på grund av att ingen ville släppa klungan och det var en del lite långsammare cyklister i backen vid depån. Dock hängde jag kvar.

Sista två milen in mot målet var en ren njutning i de vackra vägarna bakom von Heidenstams Övralid. Jag satt och räknade på tiden och kom fram till att jag hur fort jag än körde skulle jag inte komma under 9 timmar. Istället fortsatte jag trampa på i bra fart mot målet. Det visade sig att sträckan Medevi- Motala gjorde jag på 38 minuter.

Målgången blev ganska spännande för helt plötsigt strax efter gamla starten hördes ett ivrigt vrålande, HÖGER skreks det för fullt. Det var snabbaste snabbgruppens målgång som kom samtidgt med mig till målet.Där bland annat Bernt Johansson satt med och höjde trivselfaktorn ytterliggare på denna riktigt roliga runda.
Min tid i mål blev 9 timmar och 10 minuter. En pustning av förra årets personbästa med 34 minuter. Det ger jag mig själv godkänt för. För ett par veckor sedan hade jag inte ens tänkt tanken på att vara under 9 timmar.

Snart dags

Snart är det dags. Väskan packad. Cykeln kollad. Bilen tankad.
Väderprognosen lovar skitväder runt Vättern på lördag.
Förhoppningsvis hjälpte det att jag köpte en regnjacka på väg hem från jobbet i dag.
Vitargo och Barilla har varit med idag.
Snart åker vi upp till Motala för att cykla årets Vätternrunda. En tröst med allt regn som lovas är att det samtidigt lovas svaga vindar. Man får hitta ljusglimtar i mörkret.
3.14 på lördag rullar jag i väg.

Eslövs Gran Fondo

Under en av vinterns cykelturer pratade jag och Henrik om att testa Gran Fondo i Eslöv. Sagt och gjort, vi anmälde oss och under lördagen var det dags. Jag hade hört en hel del om denna tävling. Tre gånger uppför Söderåsen, sammanlagt 137 km. Det känns respektfullt.
Lördag morgon blev jag hämtad klockan 6.00. Vädret såg inte så värst vänligt ut. Det blåste rejält och regnet hängde i luften. Vi lastade på cyklarna på bilen och åkte norrut. De sanna optimisterna tänkte: Det ljusnar nog lite norrut.
Knappast!

Med nyrakade ben och vita strumpor hämtade jag ut nummerlappen.
Precis innan Tomas Svensson släppte iväg starten kom det en rejäl skur som blötte ner oss uppifrån, de blöta vägbanorna de första milen gjorde cyklisterna blöta underifrån också. Det är lite lurigt att cykla när det är så blött. Förutom regnet var vinden inte så kul.

Vid rondellen upp mot Röstånga vinglade cyklisten framför Henrik till och Henriks hjul hakade i killen vilket fick till följd att Henrik kollade upp asfalten på nära håll. Han var hyfsat ok, och hoppade upp på cykeln. Det visade sig dock att cykeln inte var frisk. Precis vid ingången till första stigningen skulle Henrik lägga ner på lilla klingan. Jag hörde bara en smäll strax bakom mig. Hela växelföraren hade fått sig en rejäl smäll och fastnade i bakhjulet. Dagens cyklande var slut för Henrik.

Själv tappade jag den sympatiska klungan vi legat i och fick kämpa i ingenmansland ganska länge. Visserligen kom det ut en dansk från depån och tog rygg på mig. Men när jag på vägen upp mot Billesholm tyckte att han skulle gå upp och ta lite vind sa han bara: Jag ligger lige precis på mitt maximum.
Skitsnackande dansk. När vi kom till nästa Söderåsstigning vid Norra Vram såg han ett par cyklister längre upp i backen och stack, han sa inte ens tack för draghjälpen. Ernst-Hugo hade så rätt i "Riket",danskjävlar!

Vid Stenestad samlades det ihop en ganska bra grupp, ett tiotal cyklister som höll bra fart bort mot "Lotta på åsen". Tempot låg nog på en 35-40 hela vägen. Någon gång sjönk det en aning när det var tveksamheter i dragningen. Lotta på åsen spräckte dock den här gruppen. Jag hamnade ännu en gång i ensamhet.

Naturen gjorde att jag stannade till vid depån efter 99 km. Ett kort stopp där gjorde att jag fick häng på en riktigt bra grupp. Ett tiotal cyklister som även dessa höll omkring 35. Här behövde jag inte ens gå upp och dra. Jag bara låg med bakom och trampade. Riktigt trevligt.

Det är dock lite läskigt att se vilka chanser en del tar när det blåser från sidan. Killen som låg längst ut vid mittlinjen för att söka lä borde nog köpa en lott. Han vinglade till i vinden, touchade framförvarande cyklists bakhjul, fick ett mindre kast på cykeln och lyckades som tur var parera kastet. Annars hade han nog suttit bredvid Mrecedesstjärnan på skåpbilen som kom på andra sidan.

De sista milen in mot Eslöv kändes riktigt bra. Sluttiden enligt min klocka stannade på 4.28. Den officiella tiden på 4.32. Gran Fondo banan borde man köra i vackert väder också. Den bjöd på många trevliga vägar och ett varierat landskap.

Söndagsrunda

Kvart över åtta i morse rullade Rickard omkring på gatan utanför vårt hus och väntade otåligt på att ge sig iväg. Vi rullade in mot Trelleborg och mötte upp Ken. Vädret kändes bra och lite korta diskussioner om hur vi skulle lägga upp rundan. Vi bestämde oss för att ta vägen över Klörup och lilla Svedala till Bokskogen. Det blåste lite småsnålt snett emot men det gick ganska lätt att ta sig norrut.

Dagens första missöde stod Rickard för när han inte riktigt lyckades få ner kedjan på lilla klingan i backen efter lilla Svedala. Lite otur med val av plats.
När vi svängde in på vägen mot Torup från Svedala såg vi farbror Polisen med fartkontroll vid vägen. Ett snabbt rådslag gjorde att vi drog på i motvinden. Eftersom det inte kom några bilar så anade nog polisen vad vi var ute efter. Glatt ropade han att han mätt upp vår hastighet till 36 km/h.

Vägen genom bokskogen är väldigt vacker så här års. Vi körde vidare mot Hyby och Vismarlöv. Vid vägskälet mellan Sturup och Häckeberga gjordes valet att köra över Häckeberga. Den vägen är också fin. Vi fick sällskap av några klubben Cyklisten cyklister som var ute på en kortrunda upplyste de oss om.

Av någon anledning svängde vi vänster mot Skurup och Rickard och jag hade nog båda Slimminge i tankarna. Ken började flämta lite i backarna. Vi kom ikapp nästa grupp med klubben Cyklisten cyklister. Det var nog deras grupp 2 och 3. De tog det lite lugnare. Tyvärr blev de lurade av våran lilla navigeringsmiss ute på 102an. Vi såg Slimmingeskylten och svängde vänster. Grusväg 100 meter in. Bara att vända om. Hela gänget som vi precis kört om gjorde samma misstag. Sorry.

Vi kom bort till Slimmingebacken och vilken cykeltrafik där var idag. Det kryllade av cyklister. Det är en skön backe. Det är ganska bra att tänka på Marcus visdomsord första gången jag körde där: Spara en klinga till sista hundra meterna.
Med dessa ord i öronen blir det lättare.

Vi vände vid toppen och gav oss ner mot Skurup och hemåt.
Vinden från Skurup och hem var ganska tråkig, i stort sett mot hela vägen. Ken som enligt egen utsago "slutade prata" i trakten av Häckeberga för att hänga med, gjorde en stark avslutning.

Rundan blev riktigt trevlig och jag fick ihop 103 km. Under cykelturen fick jag dessutom ett erbjudande om biljetter till MFF-Djurgården. Det var också trevligt.

Veckans cykling

Denna veckan har det blivit stor variation på cyklingen.
I onsdags kväll gav jag mig ut på en tur längs kusten. Vädret var bra, sonen var på fotbollsträning. Jag cyklade i korta ärmar och korta ben. Vid Simremarken såg jag en grönklädd cyklist, det var Patrick Eriksson. Jag tänkte i ungefär en hundradels sekund att jag skulle försöka ta rygg på honom. Jag insåg ganska snabbt det hopplösa när han låg djupt ner i bågen på sin tempocykel. Jag fick senare kännedom att Patrick enligt egen utsago tagit det "lugnt" på vägen till och från Ystad. Snittade 37 på väg dit och 39 på väg hem. Vi har alla olika definitioner på lugnt ;-)
Jag själv nöjde mig med att cykla till Hörte och tillbaka, det blir ganska precis 5o km. En lagom genomkörare en onsdagkväll.

Torsdag var det valborgsmässoafton och hustrun skulle vara hemma hela dagen. Det innebar att jag inte behövde lämna några barn på morgonen. Istället tog jag cykeln till jobb. 6.00 grenslade jag Bianchin och satte kurs mot Malmö. Det är ganska spännande att se hur lugnt och stilla det är när man kör hemifrån och hur människors beteende ändras ju närmre Malmö man kommer. Det verkar som folk i gemen har en otrolig längtan att snabbt få komma till sina arbetsplatser. In till Malmö var vädret helt ok. En lite småtråkig kantvind snett emot men ändå rätt behaglig morgoncykling.


Cykeln på min arbetsplats


Hemresan var behaglig ner mot Vellinge. Kantvinden låg kvar fast den hade vridit lite samt ökat i styrka. Rakt ostlig vind med styrkor mellan 10 och 12 m/s. Den vinden gjorde cyklingen från Vellinge och hemåt riktigt plågsam. Det finns inte många platser mellan Vellinge och Trelleborg där man kan söka lä. Jag fick ihop 83 km sammanlagt på torsdagen.

Lördagens cykling blev även den ganska kort en sväng ut mot Stora Beddinge och Klagstorp. I Klagstorp spelades det fotboll. Den planen måste vara södra Sveriges blåsigaste plan. Två träd som tillsammans med omklädningsrummet skall bilda skydd mot vinden. Snudd på ett omöjligt uppdrag. 41 km blev det.

Söndagscyklingen gjorde jag med Henrik. Vi cyklade upp mot Tegelberga, Svedala och Bokskogen. Bokskogen var riktigt vacker, vädret var bra liksom tempot vi höll. Vi fortsatte bort mot Assartorp och Sturup. Ner mot Anderslöv och hemåt. Det kan lätt bli lite hetsigt när man kör med Henrik. Idag körde vi utan att växla i en del backar. Vägen från Anderslöv och hem växeldrog vi varannan minut vilket gjorde att vi låg på mellan 35 och 37 km/h. Det känns gott benen när man kommit hem. 80 km blev det idag.

Tidig cykling en söndag

Familjen Hemborgs söndagsmorgnar är ofta ganska korta. Så också denna söndag. sin vana trogen gjorde yngste sonen det tyska hoppet i pikstil ut från sängen vid halv sju rycket. Men en tallrik gröt och två koppar kaffe senare satt jag på cykeln. En underbar söndagsmorgon. Strålande sol, klarblå himmel och till en början ganska svag ostlig vind. Jag gav mig österut i min ensamhet. Målet var en två timmars runda eftersom det var fotbollsmatch med äldste sonen på förmiddagen.
På i princip folktomma vägar körde jag ut mot Mossbystrand, vinden tog i lite mer efterhand, men cyklingen flöt på. Benen kändes lite stumma efter gårdagens traktorjakt. När jag svängde in på 101:an fick jag vinden i ryggen och det flöt på snabbt och lätt. Vid Stora Beddinge bestämde jag mig för att köra ner mot kustvägen igen. Intressant var att i backen ner mot Skateholm fick jag motvind och kröp ner bakom styret. Trots att jag trampade så mycket jag orkade i nerförsbacken fick jag inte upp mätaren i mer än 32 km/h. Vinden hade tilltagit.
Hemfärden gick utan missöden trots att någon roat sig med att krossa glasflaskor på cykelbanan vid Smygehuk. Jag hann få ihop 70 km innan jag hastade i väg till sonens fotbollsmatch. Sonen gjorde en storstilad insats,han påminner lite om sidleds-Daniel i sitt spelsätt.